Vi bor på en lantgård mitt ute i skogen utanför Sunnäs, en by i södra Hälsingland. Familjen består av två människor, en golden retriever, fyra siberian huskys och tre alaskan huskys. Planer på ett renrasigt 6 eller 8-spann för långa flerdagsturer och tävlingar finns också.

Utrymmet i huset som inte upptas av ovanstående familj, tävlar vi om att fylla. Elin vinner stort med smådjur av diverse slag. Krister försökte få plats med en modelljärnväg och tennfigurer, men träning och körning med hundarna tar allt mer tid.

Elin
Jag är en ganska kort, lagom mullig, oftast glad blondin.

Jag föddes 1974 och växte upp i Norrsundet som en Sjöbergare. Längtade desperat från byn som tonåring, och trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle vilja flytta tillbaka, men stormtrivs!

Som 16-åring fick jag veta att jag var allergisk mot pälsdjur, men det kan jag leva med efter en homeopatbehandling, då det inte är allvarligt. Dock är det allergin som lett till att jag har allergivänliga djur tillsammans med de övriga hälsofarorna. ;-)

Jag läste SAM på Vasaskolan i Gävle och tog studenten 1994. Någon gång under gymnasietiden sprang jag på Krister på en bar i Gävle. Vi fattade tycke för varandra, och flyttade raskt ihop. Min goldentik Ronja och mina akvarier flyttade med, men ormen fick inte plats….
Krister
Jag föddes sommaren 1972 och är uppväxt i Gävle. Då min familj inte är speciellt friluftsintresserad är det ett intresse som jag fått senare.

Jag läste 2 årigt gymnasium till CNC operatör och flyttade sedan till Södertälje för att jobba. Efter ett år där fick jag nog. Hade nog tyckt att kabeltv och asfalt var det som krävdes men det var lite för mycket sånt där. Så jag sade upp mig och flyttade tillbaka till Gävle.

Efter 1½ år med diverse arbetsmarknadspolitiska åtgärder blandat med ren arbetslöshet träffade jag Elin.
Innan jag han reagera hade hon, en golden och flertalet akvarium med diverse fiskar, grodor och ödlor flyttat in i min lägenhet.
Sommaren 1995 ALU:ade vi som arkeologer ihop, och skaffade vår första omplaceringshund tillsammans, goldentiken Frida.
1997 gifte vi oss med stort ståhej under Gefle Medeltidsdagar. Vi hade fyra riddare som eskort till kyrkan, slå det om du kan!
1998 köpte vi vårt hus i Norrsundet. Det var det året Elin fick sin halvtidsanställning på Brynäs zoo i Valbo och Raksha flyttade hem till oss. Samma år fick gammeltanten Ronja somna in, efter 13 år som Elins bästa vän.
När även Frida började bli gammal pratade vi om att skaffa en äldre tik, som kunde lära Raksha ett och annat om hundspråk. En valp hade nog fått det väldigt svårt med henne, som då var hysteriskt rädd för alla hundar. Vi började aktivt leta efter omplaceringshundar på alla möjliga håll.
Efter en hel del funderande och klurande på raser och individer, fastnade vi båda för Luomi, som med tiden såg till att vi båda drabbats av polarhundssjukan.
När Luomi flyttade hem till oss visste vi inte mycket om vad vi fått för sorts hund. Vi läste lite på internet innan, och pratade med en tjej som hade både sibbe och alaskan till sällskap. Vi visste att Luomi skulle vara en pensionerad slädhund och att hon gått som ledarhund.
Mitt djurintresse stannar inte vid hundarna.
Jag föder upp möss till sällskap och utställning under prefixet Vattnadal sedan 1997.

Jag har även provat att avla smått på gerbiler, degus, råttor, hamstrar och marsvin. Möss kommer jag alltid att ha, men när övriga smådjur somnar in av ålder, fylls det troligen inte på med nya av de arterna…

Jag älskar grodor, paddor och salamandrar som är både vackra och intressanta djur. Jag har så många arter jag kan få plats/råd med hemma. Har även skäggagamer, och ibland andra sorters ödlor.

Fågelbeståndet har minskats ner till ett minimum, en bur med kanariefåglar för sången.
Gillar även lite udda saker, som tex. insekter, så det finns för det mesta någon form av kackerlackor, bönsyrsor, snäckor, vandrande pinnar ed i burkar och burar.

Jag har även lite fiskar, ett aquaterrarium med fiskar och amfibier, två saltvattensburkar och ett akvarium med karpyngel som såsmåningom behöver en damm ute i trädgården.

Har hunnit prova på att ha det mesta i djurväg, som går att ha inomhus. Drömmer nu om höns och får, när jag nu bor på en lantgård.

Eftersom djuren trots allt inte tar ALL tid, så lajvar jag också. Främst medeltid med lite fantasyinslag, men även en del 40-tal. Tiden som går att fylla med annat, blir en daglig dos dator (heter Vattnadal på forum som Ifokus och Alltomhundar) och den musik jag spelar för jämnan. Favoriter där är Fantomen och Kristina (svenska musikalerna), Bowie, Queen, Medeltidsmusik, Iggy Pop, Ebba Grön, Klassisk musik, blues och jazz. Lyssnar egentligen på det mesta, utom dansbandsmusik och den moderna dansmusiken		 Det första synliga resultatet av att hon ville röra på sig var att jag blev smalare av alla promenader. När det sedan blev vinter fick jag idén att jag skulle prova att dra med henne (vet inte om det var den bästa eller sämsta iden jag fått, men mitt liv ändrades drastiskt från den stunden).

Jag åkte hem till svärföräldrarna som hade en gammal segabaden träpulka och bambuskacklar stående.
 Luomi selades på och pulkan sattes fast efter henne. Tur för mig så brydde hon sig inte alls om skacklarna eller att pulkan släpade efter henne och lät illa utan hon satte full fart framåt.
Jag hade stora problem att hinna med, för det var inget lågt tempo hon höll när hon fick dra för första gången på två år.
Det var bara att åka in till stan och köpa ett par skidor och försöka igen. Kylan gjorde att vi var ensamma ute när mitt första försök att åka skidor med hund förstörde skidspåren. Jag hade säkert inte stått på ett par skidor de senaste 20 åren och milen jag hade åkt under mitt liv var lätträknade. Jag har aldrig ramlat så många gånger, skrattat så mycket eller varit så trött efter två kilometer som den gången.
När Luomi blev starkare kunde jag fuska och åka i pulkan. Framåt vårkanten föddes funderingarna på ett eget hundspann. Vi annonserade på draghundsportförbundets hemsida och fick snabbt svar från folk som behövde minska hundantalet.
Cora och Freja flyttade hit ett drygt år efter Luomi och en begagnad släde inhandlades.
Planen var även att ta en kull valpar på Luomi och där spara en hane. Tyvärr gick hon tom efter parningar två löp i rad, så vi började åter leta hund.
Vidar flyttade in i början av vintern, och blev promenadsällskap med Elin och Raksha då jag körde med tjejerna.

Hittills har polarhundsjukan lett till:
50 m2 hundgård, ombyggt uthus, trädgårdsavdelning för att få behålla dammen och i alla fall några buskar och blommor intakta, släpkärra, hundboxar till den, 2 slädar, frysbox till foder, 4 hjuling till träning och sist men inte minst en stuga med bra körmöjligheter, säkrare snötillgång och start från farstun.
Sedan behövs ju småsaker som extra linor, snöankare, selar, ett bra tält för övernattningar, sovsäck som klarar massor av minus, bra kläder så man slipper frysa osv osv
Dessutom känns det rätt normalt att ha sex hundar i huset.
Då Elins önskan att avla och ställa ut alla sorters djur ska kombineras med Kristers dragintresse med mindre spann började vi fundera på att gå över till renrasiga hundar. Övergången från alaskan husky till siberian husky kändes därför naturlig.
När Luomi skulle få en ersättare att lära upp, åkte vi runt och hälsade på en del siberian-kennlar. Vi insåg snabbt att långdistanslinjerna lockade oss båda mer, både i temperament och utseende. Piro bokades på Indian Tribe Huskys kennel, och flyttade hit ungefär 6-12 månader innan Krister tänkt sig, och ett par månader senare än Elin ville...
Nu började Elin cykla mer på allvar med Raksha och Vidar, vilket snart ledde till slädturer med de båda, och längtan om att hänga med på lite längre turer. För det behövs ju fler hundar, så helt plötsligt planerade vi att skaffa en ersättningshund efter Luomi, igen!

Sommaren 2007 flyttade Drífa hem till oss från Ylajärvis kennel. Hon är vår andra ersättningshund efter Luomi, då Krister gav med sig och insåg att man inte kan ersätta henne med bara en hund. Detta innebar att vi även fick köpa en liten skåpbil för att kunna transportera alla hundar. Malins härliga hundar fick oss att vilja ha fler från henne. När vi så äntligen hittade Odlingen, drömhuset med drömläget, bokades ytterligare en tikvalp från Ylajärvis. När vi hälsade på valparna första gången föll Elin som en fura för en av hanarna, så i september -08 hämtades inte bara Gjöa hem, utan även brorsan Ego.

Odlingen ger inte bara möjlighteten att ha fler hundar utan att störa grannar, utan också plats att bygga fler hundgårdar, miltals av träningsvägar, mer snö än i Norrsundet och dessutom en lada för Elin att hålla hundkurser i. Våren -09 blev hon färdig Hundkursledare och blodspårsinstruktör utbildad av HUNDutbildningsgruppen. Första året på Odlingen införskaffades tre allmogeraser för uppfödning av genbanksdjur. Hedemorahöns, gestrikefår och mellerudskaniner avlas på till sällskap, nytta och även mat av det överskott som ej går att sälja som livdjur.